Gårdagen var inte en av mina mest uppåt dagar denna vinter...jag erkänner det...
Jag tror att ventilen behövde öppnas, jag behövde få ur mig en massa smutsigt vatten...
Idag är det bra igen...
Men jag känner mig lite som en trasig sandsäck.
Det känns att veckan har varit tung, själen har liksom träningsvärk.
Samtidigt är jag lite arg på mig själv.
Jag vet ju att jag är på rätt väg, jag vet ju att det kommer lösa sig...
Jag vet att jag är älskad och att jag har ett fantastiskt liv.
Nej, Papa björn, jag tycker inte att du får klaga...även om du skrev det igår...
Jag skall, som min syster uttryckte det i sin blogg, vara tacksam...
För det finns så oändligt många som verkligen har det jobbigt i sitt liv...och jag är inte en av dom...
Men som min syster(klok syster jag har va...) sa en annan gång...man e bara en människa...och det svåra är att lära sig vara det...
Tack för att ni finns,
kärlek, a