Measuring love...

Slagen

2011-05-25T02:36:00.001-07:00

Jag har skrivit en novell.

Tänkte att ni skulle få läsa den.

Slagen.

Född ur smärta...galet vid liv.

Han kom som ett oväder, i en orkan av ånger, en dag då jag glömt honom, eller nästan i alla fall.

Han bedyrade sin oskuld. Han beklagade mitt avståndstagande och han var som vackrast när hans ögons brunnar lyste av sorg.

Det var skönt att se honom gråta, en varm känsla av att äntligen ha nått fram.

Jag tittade på honom i smyg när han grät.

Började nästan skratta för att jag äntligen kände mig upprättad men gjorde naturligtvis inte det.

Det hade varit oförskämt.

Jag hatade honom inte.

Jag hade hatat honom men nu var jag bara likgiltig till hans påstådda kärlek.

Jag hade kämpat så länge för att få honom tillbaka.

Skrikit, gråtit och förnedrat mig så att inget av mitt forna, stolta jag tycktes kunna stå rakryggad utan vacklade i allt jag sa, i allt jag var.

Och nu var han här, framför mina fötter och nu var det han som betedde sig som den bespottade, den förnedrade.

Jag fick en plötslig lust att gå fram och kyssa hans vackra panna och säga att allt var förlåtet, men det var det ju inte.

Istället sa jag att jag hade hittat någon annan.

Det var inte sant men det visste ju inte han.

Han tystnade bara och de vackra ögonen mörknade.

Han började fråga ut mig.

Jag tvingades hitta på min påstådde älskare, tvingades fortsätta ljuga för att hålla uppe lögnen och inte bli den som förlorade, igen.

Han började skrika åt mig. Kalla mig fula saker. Saker jag många gånger tänkt om honom men aldrig sagt högt, annat än i duschen för mig själv.

Han skällde ut mig, i mitt eget hem.

För saker som han inte hade någon rätt att anklaga mig för.

Det var ju jag som skulle skälla ut honom.

Vad i helvete höll på att hända?

Så slog han mig, plötsligt och utan förvarning var den bara där, hans vackra hand.

Med de långa smala fingrarna som smekt min kropp, som en gång gjorde mig galen av åtrå, som hade lekt med mig så att jag till slut skrikit av lust.

Denna gång, ett redskap för hans oresonliga hat, ett hårt,blodigt och kallt verktyg som slog mig gång på gång tills jag domnade bort av smärta och panik och svimmade av på golvet i köket.

---

Jag vaknade när det blivit morgon.

Han var borta.

Blodet från mitt huvud låg i en kletig, halvtorkad pöl runt mitt ansikte och jag försökte ställa mig upp.

Tänkte att det här kanske jag för en gångs skull inte skulle klara själv.

Jag behövde hjälp.

På väg ut i hallen fick jag syn på mitt eget ansikte i spegeln.

Jag skrek rakt ut.

Tårarna kom forsande ut, som en kran som sprungit läck, och rann nerför kinderna på den näst intill oigenkännliga klump som jag en gång kallat mitt ansikte.

Skräcken knöt sig våldsamt och obarmhärigt i magen och jag kräktes rakt ut över hallmöbeln som stod under spegeln.

Vad skulle jag göra.

Hjälp, åh gud hjälp mig någon...

Jag skrek och skrek tills halsen brände.

Mitt i min förtvivlan såg jag plötsligt att han hade slagit sönder hela vardagsrummet.

Han hade rivit ner mina vackra foton och stampat på dom. Sängen var vänd upp och ner, lakanen låg i trasor över tvn som låg sönderlagen i vitrinskåpet bland utrunnen sprit och glassplitter.

Alla gamla fotoalbum och cd-skivor låg kastade över rummet med foton urrivna och antingen ihopknycklade eller sönderrivna.

Skriken övergick i hysterisk gråt, och jag spydde åter en gång , denna gång över halltapeten.

Efter ett tag lugnade jag ner mig såpass att jag kunde hitta mobilen och ringa Celine.

Hon kom, och ringde omedelbart ambulansen när hon såg mig.

Tvättade av mig det intorkade blodet, torkade upp spyorna, gav mig nya kläder och fick mig lite lugnare.

Hon följde med mig när ambulansmännen kom och sa gång på gång att jag måste polisanmäla honom.

Och om inte jag gjorde det så skulle hon.

Så jag ringde polisen och dom kom till akutmottagningen när jag var på väg in.

Dom frågade hur det var med mig, den ene var ganska söt när han såg på mig, den andra var nog bara rädd.

Celine bad dom att bura in den jäveln.

Min anmälan skulle tas om hand om direkt sa den söte, och jag hörde kollegan ropade in en efterlysning via polisradion.

Så fick jag gå in på akutmottagningen och där skickade dom genast in mig till ett rum där jag fick en säng att ligga i och en filt att ha över mig och så sa dom att dom strax skulle komma tillbaka med en jourhavande läkare.

Celine stod bredvid mig och höll mig i handen.

-Jag sa att jag hade träffat en annan.

Ett skratt bubblade upp ur min svidande hals.

-Kanske inte var så smart?

Nu var det Celines tur att skratta.

-Nä, sötis, var nog inte det smartaste du kunde gjort.

Vi brast båda ut i ett gapflabb och det gjorde så ont att tårarna började rinna igen, men jag kunde inte sluta.

-Det var till och med jävligt korkat!

Aj vad det gjorde ont att skratta.

---

Tre veckor senare såg jag honom igen.

I tingsrätten.

Han var inte lika vacker nu.

Hans kunde inte se på mig med de mörka ögonen.

Jag hoppades att det var för att han skämdes.

Mina sår hade nästan läkt förutom ett som hade delat mitt vänstra ögonbryn mitt itu.

Det skulle jag nog aldrig bli av med.

Äntligen skulle jag i alla fall se ut som den hockeyspelare min far alltid ville att jag skulle bli!

Celine var med.

Jag var inte rädd men jag samtidigt var jag osäker på vad han skulle ta sig till om han inte blev dömd.

Fast det skulle han bli den här gången.

Den här gången skulle dom skicka in honom så han aldrig kom åt mig igen.

Min advokat hade sagt att man numer kunde döma honom att hålla sig borta från mig.

Polisen hade tagit i hårdare mot våld i parrelationer, till och med i partnerskapsrelationer.

Jag visste inte vad jag skulle tro.

Världen hade inte varit på min sida förr.

Min erfarenhet av poliser var för det mesta att de kändes som de var på låtsas i hela sin uniform.

De som skulle skydda oss var många gånger värst av alla.

Det fanns väl andra också, jag förstod väl det någonstans, men jag hade inte träffat dom.

Fast, det var skillnad. Killen som kom till sjukhuset verkade faktiskt bry sig på riktigt och flera jag mött under domstolsförhandlingarna hade behandlat mig som vem som helst.

Det blev bättre, det blev det.

Man fick till och med leenden av heterokillar nuförtiden när man var uppsminkad.

DET hände inte förr.

Vågar jag hoppas?

På en värld utan fördömelse?

Utan våld och förnedring? En värld där jag kan vila i mig själv och vara den jag vill?

Jag vet inte.

Sverigedemokraterna i riksdagen gjorde det bara väldigt tydligt att människor inte förändras.

Fast samtidigt kanske det är bra?

Vi har alltid varit så oskyldiga i Sverige. Det är som att alla hemskheter alltid har hänt

någon annan stans! Rasister har alltid bott någon annanstans.

Ändå är min egen erfarenhet inte på något sätt ovanlig i gayvärlden.

Skillnaden den här gången är väl att det var min före detta pojkvän som slog mig, och denna gång ”får” jag hjälp.

Jag har en dröm, sa någon en gång, den gången var det den svarta befrielsekampen, kan drömmen även omfatta oss, mig?

Kan jag få leva i en värld där vi, queer-folket, får leva sida vid sida med alla andra utan att behöva se oss över axeln?

Kan FI och sverigedemokrater leva sida vid sida?

Vågar politikerna ta tag i utanförskapet?

I det som gör att ALLA är rädda, för något, för nån?

Kanske är det omöjligt, men ändå drömmer jag.

För det får jag!

Jag är människa och alla är vi födda med förmågan att drömma.

Någon sa att drömmarna är planer för framtiden.

Jag gillar tanken.

Jag tänker fortsätta drömma...planera för förändring, framtid.

---

Han blev dömd.

Besöksförbud och 8 månaders fängelse för misshandel.

Domen gjorde mig både sorgsen och lättad.

Jag sörjde det vi hade haft, det han hade betytt för mig en gång.

Men jag var lättad över att inte behöva vara rädd längre.

Och efter allt som hänt var det ändå som att det var första steget mot friheten jag vet finns där bortom horisonten, någonstans, någon dag!

2010-11-10T15:24:00.000-08:00

Gamla ord

2010-10-06T12:23:00.000-07:00

Apropå förra inlägget...

17 Okt är i antågande...9 år sedan i år..

Detta skrev jag ett tag efter att det hade hänt.

---

"Den dagen var ett liv.

Morgonen kom med barnets oskuldsfulla nyfikenhet.

Jag låg och drog mig med tonåringens lättja.

Blev vuxen på ett ögonblick då samtalet kom.

Tröstade och blev ännu lite äldre.

Blev medelålders då vi steg iland i Sverige.

Vid middagstid var jag bruten och började förfalla.

Mötet med systrarna var min pension.

Resan hem var ålderdomen.

Jag dog när jag mötte mor."

---

Saknar dig pappa...du skulle vara med nu ju...

kärlek, a

Lidande

2010-09-17T02:28:00.000-07:00

Jag läste idag.

Desmond Tutu, igen.

Jag levde många år med ångest men till slut gjorde det han skriver om...

Tacksam...

"Jag har sett lidandet göra somliga av mina barn till hjältar.

Den kraft som de uthärdar smärtan med är ett lysande exempel för alla.

Men ibland, mitt barn, är lidandet bara lidande...

Det verkar ogrundat.

Det känns meningslöst.

Det lär oss inget.

Det ger oss inga gåvor.

Det bara är.

Det bara är, och du känner dig ensam, övergiven,

bortglömd.

Du tror att jag är borta, så du springer.

Tankarna flyr från smärtan.

Kroppen drar sig undan det onda.

Ditt hjärta försöker stänga lidandet ute.

Jag ser dig springa.

Du tror att jag inte är med dig.

Men jag är där.

När du slutar fly undan smärtan och vänder dig om för att möta den,

när du kan stiga in i ångesten och låta den vara,

när du kan vända dig mot ditt eget lidande och känna dess namn,

då kommer du att se mig.

Du kommer att se att jag är mitt i det...tillsammans med dig.

Det spelar ingen roll om din kropp plågas av smärta eller om tankarna vindlar genom plåga och ångest.

När du slutar springa kommer du att se mig.

Jag kommer inte att glömma dig.

Jag kan inte överge dig.

Jag är hos dig."

I kärlek, a

Vackert

2010-09-09T00:43:00.001-07:00

Vad letar sig in i hjärtat en morgon som denna?

Tog en promenad, i sol, längs guldglänsande ängar med kristallklar himmel så långt ögat når!

Varm tröja och kavaj på...

Fryser inte.

Svettas inte.

Andas lätt.

Livet är vackert!

Det brinner i mitt bröst...

Det bubblar och pyser...

Levande liv!

Desmond Tutu skriver:

"Vi kan skapa liv som präglas av skönhet, som ger utrymme för de fel och brister som är oundvikliga inslag i den mänskliga tillvaron. Att skapa ett sådant liv är något vi väljer. Vi har fått friheten att välja hur vi skall använda de gåvor och utmaningar vi får!"

i kärlek, a

Tidens tecken

2010-09-07T02:31:00.000-07:00

Ja...

livet går vidare...

Jag sitter och funderar på framtiden...

Vet inte om ni vet vad som hänt sedan sist men om ni inte gör det så spelar det inte så stor roll.

Jag har fått jobb, och blivit av med jobb...jobbat utan att tjäna pengar och på vägen blivit nästan utan pengar...

Egen företagare...jösses...

Det skall ju vara tufft de första fem åren...det skall man räkna med...

Jag vet inte om jag håller med om det...

Tufft är en värdering...och ja...det kanske inte är lika lätt som om man hade vunnit en miljon och haft allting fritt...rent ekonomiskt sätt vill säga...

Men tufft...nja...

Det är kul, det är vansinnigt....det är en hejdundrande resa som jag aldrig kommer glömma...

Jag antar att det blir vad man lägger för värderingar i det..

Vill man känna att det är tufft så kan man nog få känna det, om man vill...

Men jag vill njuta av resan!

I morse kände jag höstens kalla hand ruska om mitt hjärta!

Jag njöt, och påminde mig själv om att köpa vantar, i tid i år.

Denna höst är en ny start!

Liten, största liten, har börjat skolan!

Mitt allt, har också börjat skolan!

Min son har börjat dagis här där vi bor.

Syster två är i Canada.

Syster tre skall gifta sig.

Syster ett planerar sin resa för att hämta hem sina adoptivbarn,

och kommer hem till oss snart<3>

Idag är det 8 år sedan vi gifte oss, mitt allt och jag...

Tack, älskling!

Jag sitter och funderar på framtiden...

Jag sitter och njuter av livet...

Denna höst är starten på det som komma skall.

Vårt fortsatta liv startar idag.

Låt en dröm bli verklighet så är det en dröm mindre att ångra när du blir gammal!

Kärlek, a

Vad är det här

2010-04-11T12:00:00.000-07:00

Att veta vad livet handlar om...

Sitter på Tåget igen, mitt liv verkar vara ett enda långt resande ibland...

På väg från stockholm och en mycket rolig jobbhelg.

Blev påmind om mycket när jag kom till stockholm, bodde där i tre år, i ett annat liv

känns det som idag..jobbat mycket där efter att vi bodde där...

Minnen gör ont, ibland....

Men mitt i allt så inser jag att det som varit...det har varit...

Det är inte längre...

Jag har ju sett att andra saker är viktigt i livet än de saker jag då trodde var viktigt..

Vid den tanken är det som att hela mitt hjärta ler!!

Jag har en familj, jag har mig själv...

Och jag har hittat mitt hjärta...jag vet hur jag vill leva, jag vet hur jag vill att min framtid skall se ut..vilka jag vill skall finnas i min framtid, var jag vill ha mina prioriteringar...

Det är svårt att vara ibland, tyckte jag förr...

Jag tyckte att det var svårt med allt...

Men, en läkare påpekade ett mycket intressant faktum....

På tre månader är( nästan) hela din kropps celler utbytta...

Och dessutom har dom forskat och insett att när du övar på något, så förstärks den delen

av hjärnbarken som du tränar på, den blir tjockare...

Förr trodde man att det man fick med sig i arvet, hjärnmässigt och cellmässigt var det man var tvungen att dras med för resten av livet...

Men forskningen har visat att så inte är fallet...

För mig som människa betyder det en helt fantastisk sak...

Jag kan förändras!

Ja, det är skitjobbigt...men för det mesta är det bara det...skitjobbigt....

Det är inte omöjligt!

E du med på skillnaden?

Jobbigt utav bara helvete, eller omöjligt....

Det jobbiga är ju faktiskt bara det...jobbigt...

Och jobbigt är det oftast( jobbigt nog) bara för att vi är rädda för förändring...

Men varför skall man vara rädd? Vad behöver man vara rädd för?

Vi är dom vi är, just i denna sekund förändrar du, bestämmer du om du vill

fortsätta vara den du "varit" eller den du vill vara....

Kärlek, a

Hopp(a)

2010-04-06T02:19:00.000-07:00

Vi har haft en underbar påsk.

Och veckan innan var lösningen på många veckors ångestfylld oro.

Jag vet inte var jag är på väg, men jag lutar mig tillbaka och njuter av färden.

Skrattar och gråter om vartannat när jag läser min systers blogg, dom skall adoptera...

Tittar på mina barn och är så lycklig över att dom skall få en kusin därborta...

Önskar att dom kunde vara lite närmare...

Jag tittar djupt in i hjärtat, dit där man ser bara det som jag och Gud kan se...

Jag letar efter vem jag är, vad jag har att ge den här världen...

Frågar människor runt mig vad dom tror...

Många svar...men de liknar varandra...

Konstigt nog så känns det som att jag är min pappa ibland.

Veckorna innan han dog ställde han samma frågor.

Han fick svar.

Jag tror att mitt svar växer långsamt. Och det skall nog vara så.

Försöker att ha perspektiv på tiden.

Talade med min äldsta släkting häromdagen, hon är 95.

När jag är 95 och tittar tillbaka kommer den här månaden vara ganska futtig i sammanhanget.

Vad jag kommer fram till och vad som blir utkomsten är då bara ett litet trappsteg på berget...eller så var det det avgörande steget i att börja klättra...

Det här med att byta bana, att lära sig något nytt, att våga pröva det som man inte gjort förut...

Vissa säger att jag är modig, med mitt hjärta(mage...hjärna...rygg..nacke....) är jag nog mer böjd åt att kalla det galenskap...

Men jag hörde någon gång att Gud älskar dåren, den som har allt att förlora, den som kastar sig ut, utan skyddsnät...

Jag vet inte...kanske skall det vara så....jag drömmer...jag längtar...

Önskar att du kan njuta av dagen...var du än är när du läser detta...

Med Kärlek, a

Tomten

2010-03-24T12:48:00.000-07:00

Nu är den svenska versionen av helvetet över...återstår bara en liten europeisk version...

Ja jag talar om melodifestivalen...

Ja, det är "lite" hårt att tala om den på det sättet men just idag är det lite skönt att få vara hård...(tufft va?)...och alla tycker ju om denna festival...så också jag...

Men nu har man ju familj och barnen vill se det och min älskade fru tittar på mig med hundögon och säger:

-Du kan väl sitta bredvid mig och titta...så att vi kan vara tillsammans...

Kan man låta bli...

Nej...jag vet....men det går inte....

Så det är bara sitta ner och namedroppa under tiden så att man har nåt kul att ta sig för!!

Och så kan man ju alltid lyssna på barnen!

I finalen...när samen kommer in och sjunger den gamla dängan...

Hejlålilålåli hej nåninåni.....

Då utbrister Sonen, mycket förvånad, och glad...

-Men, pappa kolla, En tomte!! En tomte!!

Ja...det och björn gustavsson bakom pianot var den absolut största behållningen från 18 veckors underhållning från Christer och hans entourage!!

ha en skön afton vänner!

Jag njuter av min!!

Ett--ning

2010-03-01T11:11:00.000-08:00

Storasyster:

-Jag kan räkna till tidning!! Ett ning, två ning tre ning.....tidning!!!

Stort leende på storasyster och lillebror blir helt gasad och vill inte vara sämre!!

-Jag kan räkna till groda! Ett roda två roda tre roda fyr roda....ni roda hmmm....(lite konfys ) GRODA!!

mmm...helt logiskt....eller hur!

Frid i hjärtat

2010-02-26T01:48:00.000-08:00

ok....

Gårdagen var inte en av mina mest uppåt dagar denna vinter...jag erkänner det...

Jag tror att ventilen behövde öppnas, jag behövde få ur mig en massa smutsigt vatten...

Idag är det bra igen...

Men jag känner mig lite som en trasig sandsäck.

Det känns att veckan har varit tung, själen har liksom träningsvärk.

Samtidigt är jag lite arg på mig själv.

Jag vet ju att jag är på rätt väg, jag vet ju att det kommer lösa sig...

Jag vet att jag är älskad och att jag har ett fantastiskt liv.

Nej, Papa björn, jag tycker inte att du får klaga...även om du skrev det igår...

Jag skall, som min syster uttryckte det i sin blogg, vara tacksam...

För det finns så oändligt många som verkligen har det jobbigt i sitt liv...och jag är inte en av dom...

Men som min syster(klok syster jag har va...) sa en annan gång...man e bara en människa...och det svåra är att lära sig vara det...

Tack för att ni finns,

kärlek, a

Vinter

2010-02-25T03:57:00.001-08:00

Har aldrig blivit uppriktigt sorgsen av snö förr...

Men nu när jag sitter och tittar ut på snön så är det något som brister inom mig.

Det gör ont i magen och jag mår illa...

För nu snöar det igen...

Det VRÄKER ner...och vi har inte köpt någon snöslunga än.

Frun har haft bilen hela veckan och jag har så att säga varit insnöad...eller lär väl bli det nu i alla fall.

Det är så många som uttalar sig om att man inte får klaga på snön.

Att man skall vara glad att vi äntligen har vinter.

Någon skriver att vintern är ett tecken på att växthuseffekten kanske ändå inte är så allvarlig som alla säger...

Närå...och vi har köldrekord och tonvis med snö varje vinter i Göteborg....

Här är det alltid vitt och fint på gatorna och plogbilar med förare har full rutin på att ta hand om den vita ångesten som faller så vackert på HELA världen.

Man får klaga...

Hade vi köpt huset förra vintern så kanske vi hade sopat lite...så hade den snön varit borta...den halva veckan vi fick nåt...

Då hade vi varit fyra vuxna i huset som hade kunnat hjälpas åt att skotta....

Vi kommer minnas denna vår första vinter i huset säger min fru...

Ja....tror jag det...

Jag kommer att få bestående men av kölden och av att lyfta den nätta lilla vita bomullen som ligger så vackert på hela vår lilla tomt...

Det skulle ju inte vara så här när man fick eget hus.

Man skulle ju aldrig behöva frysa ...vi skulle ju ha vatten i kranen och mat i magen...pengar på banken...

Då kunde man kanske haft semester i Sydafrika....

Eller i Umeå.

Man skall ju vara tacksam så... tack för vintern....tack....känns jättekul...

Nu skall jag ut och fixa lite ryggskott....IGEN...

10 år

2009-12-07T03:28:00.000-08:00

ett decennium...

så länge har jag varit tillsammans med min fru idag...

Ett decennium med några av de bästa upplevelserna i mitt liv....

Så mycket fantastiskt och roligt...

Ett decennium med några av de allra värsta upplevelserna i mitt liv...

Ett decennium med henne har tagit mig igenom allt....

Jösses vad vi har lärt oss mycket...

Jag är så välsignad....så tacksam....så lyckligt lottad....

hon är mitt allt...

hon är orsaken till att jag lever idag....till att jag är lycklig....

till att jag är jag....

tack min älskling....tack för allt....

nu är det bara resten kvar....det är en bit kvar av evigheten...

Livsglädje

2009-12-03T10:50:00.000-08:00

Jag var ledsen....länge....

Så en dag mötte jag en person som sa att hon vaknade ibland av att hon fnittrade...

För att det var så roligt att vakna till en ny dag....

Sa till mig själv att så vill jag också ha det....

Jag hade ingen manual....

Eftersom jag inte hade en aning om hur man blev "glad" började jag med vad som inte gjorde mig glad....mig själv...

Jag såg mig i spegeln och sa till mig själv att nu fick det vara slut på det här med att vara ledsen...

Det som gjorde mig ledsnast var att jag var sådan jag var....att jag inte lyckades nå till den imaginära idealbild jag hade...

Så jag började vända på allt jag sa till mig själv....

Började med att skriva in i mobilen så att varje gång jag startade den...stod det att jag var bäst...

Så skrev jag lappar på spegeln, Du är snygg, satte lappar i taket ovanför sängen...du är bra!

Ja...jag gjorde faktiskt det....

Det gick inte fort...men där startade min resa mot det jag är idag....

Idag är det sex år sedan, nästan sju...

När jag väl börjat tycka om mig själv var nästa steg att komma överens med mig själv om vem jag skulle vara som den nya, braiga versionen av mig själv....

Slogs många gånger med mig själv för det också...

Sedan var det uppgörelsen med mitt hjärta....

Var har jag mitt hjärta....vem är jag....vem vill jag vara....vad vill jag göra med mitt liv....

Jag var tvungen att lyssna....väldigt mycket....jag var tvungen att brottas med mig själv...med mina tankar....men framförallt var jag tvungen att låta bli att döma mig själv för att jag inte lyckades med det som jag trodde jag skulle lyckas med....

Och jag var tvungen att vara ärlig...

Det finns ingen Idealversion av mig som går omkring och gör allt bättre än mig....

Jag är min egen måttstock...

----

Oavsett vad du säger till dig själv idag....så är livet värt att levas...

Det förtjänar att levas....

Du förtjänar att leva ditt liv...

Du fick ditt liv i gåva...respektera gåvan så kommer du få respekt av livet....

Det finns en princip som på engelska heter "Pay it forward"...

Skicka vidare i svensk översättning...

Om någon gör något mot dig så skall du skicka vidare....inte nödvändigtvis till samma person som du fick det av...utan till någon annan...

Om du börjar med att göra gott mot dig själv så kommer du automatiskt vilja göra gott mot andra...

Det du ger ut i världen, får du tillbaka...

Ge och du skall få....

---

"When you call my name, it´s like a little prayer...!

I call on you...

Livets bön...

kära vän

Making memories of us

2009-11-26T10:38:00.000-08:00

In english...

Again in darkness....

But Sweden in this time of the year is all about lighting candles and there´s a reason for that...

Too dark or....just enough..can´t decide....

On the train....going home to my family...

Without them my heart is missing a part...

Been thinking too much this time on the boat...

My sister told me;

-You know...even if life is good, you´ll still experience bad days....

The challange now is how you handle the setbacks...

My heart dropped....old thoughts came back...

I don´t know why I compare...I shouldn´t...life is about living, not dwelling in thoughts about how things could be or how we think we look from another persons view...

Honestly guys....

I´m not just one thing....

I´m not my job....not my body...

I´m soooo much more...

I choose every day what I want to do with life....

And after I while I realised that...it took a couple of days, I´m slow I know....but its a learning process :-)

The funny thing is....when I realised what´s important and I realised that that thing wasn´t going around and feeling sad.....

The bad feelings and sadness just went away...just like that...

I´m on to something guys...

If it´s this easy...mwahahahahaaa...

---

I will lay very close to my wife tonight....haven´t seen her in two weeks...

"And I'm gonna make you this promise
If there's life after this
I'm gonna be there to meet you with a warm, wet kiss
Yes I am"

(Keith Urban)

My russian friend told me that the word for world, Mir, also means peace... in Russian...

Beautiful thought....

Be blessed, a

Mening

2009-11-18T04:22:00.000-08:00

Jag vill tro att jag har en mening med mitt liv...

Vad den meningen är vet jag inte med säkerhet...

Jag tror att jag skall göra det jag är meningen att jag skall göra men trots ihärdiga frågor

har jag inte fått ett enda entydigt och tydligt svar...

Jag har blivit arg över detta så många gånger...

Vad är det för mening om man inte får några svar?

Att vara man och pappa är en uppgift värdig vilken kung som helst...

En uppgift så komplicerad och avancerad att ingen känner att dom lyckas...fullt ut...

Och ändå är det något som gatsopare och statsministrar har gemensamt...alla kan bli det...

Jag är det...

Och är det något mitt liv är menat till så är det att göra den uppgiften så bra jag kan!

Men om det inte var...vad skulle jag vara?

Vem hade jag varit om jag hade skalat bort allt annat?

Hade en dröm för ett år sedan...att bli en hel människa...

Jag tror att det är nyckeln till livets kammare...

Först då jag är hel kan jag ge av mig själv.

Då kan jag vara allt det jag skall vara...om det så är att jobba i kassan på ICA eller stå i maktens korridorer...

---

Hade ett fantastiskt samtal igår med en själsfrände...

Min vän har gått igenom så mycket jobbigt, så många känslor, så mycket smärta...

Miljoner tårar...

Min vän tog ett avgörande steg i livet för ett kort tag sedan och nu är det som att livet har återvänt...

Det är som att se en ny människa, ansiktet är annorlunda...hjärtat är öppet igen...ögonen lyser...

Och ändå ser man spåren av smärtan...själens spår...

"Själen skulle sakna regnbåge om inga tårar fanns"( John Vance Cheney)

"Våga ta första steget i tro. Du behöver inte se hela trappan, bara första trappsteget."

( Martin Luther King)

Så glad för min vän...tacksam...

---

Vet att jag kanske tjatar...

Men även om jag inte vet till hundra procent vad meningen är med mitt liv så tror jag en av de största uppgifterna med våra liv är att uppleva och dela kärlek...

DET FINNS INGET STÖRRE!

Det är bättre att ha älskat och förlorat den du älskar,

än att inte ha älskat alls...

Älska, älska mer, och älska framför allt!!!!!

I kärlek, a

Möten

2009-11-17T11:13:00.000-08:00

Livets rytm, möten med människor...

Livets outgrundliga ensamhet...

Älskad?

Du och jag min vän har bara varandra i dom stunder vi möts...

Annars lever vi bara i varandras tankar...

Tankarna håller oss samman...

Vad får bandet att hålla ihop...

Varför är det så att man kan vara ifrån vissa människor hur länge som helst och ändå

ha dom så nära när man tappar vissa människor i samma stund man skiljs...

Själsfränder, soulmates...

Ensamheten är en bra plats att besöka men en dålig plats att bli kvar i.../ Josh Billings

Saknar...

I en hytt mitt i livet

2009-11-16T09:27:00.000-08:00

Igår avslutade jag med att skriva...

Älska dig själv...

Det är där det börjar.

nr 1.

Älska dig själv.

Du kan inte älska någon annan fullt ut förrän du älskar dig själv.

Om du på riktigt tittar dig i spegeln och tycker om det du ser...oavsett hur du ser ut...

Då först är du fri att älska någon annan.

En förälder som älskar sitt barn...älskar det inte mindre för att det misslyckas på ett prov, för att det har en frisyr eller ett hår som inte är allt föräldern drömt om...

Om du ser på människor runt dig så ser inte alla ut som den människan som du för ditt inre jämför dig med.

Dina vänner har alla sina egenheter men du älskar dom ändå.

Det är ju till och med så att man ofta saknar de mest irriterande dragen hos den man förlorar.

Om du älskar dig själv....

Är det ok om du går upp lite i vikt.

Är det ok om håret inte vill ligga exakt den här dagen.

Är det ok om du inte har nått till de drömmar du drömmer om.

Är det ok om du ser ut som du gör på video.

Är det ok om du låter som du gör i en inspelning.

Om du älskar dig själv är det ok att vakna på morgonen och bara umgås med dig själv.

Det finns så oerhört mycket att vara tacksam för...

Älska din nästa såsom dig själv...SÅSOM dig själv...

Tror du på Gud så tror du att vi är skapade till hans avbild...och hur kan du då gå omkring och INTE älska dig själv...

Tänk dig in i tanken...du älskar dig själv!

Du behöver inte äta den där extra tallriken med grädde(!?) för i långa loppet så mår du ju bra ändå...och du är ju värd att fortsätta må bra...

Det gör inget om jag inte har ett jobb, för jag mår ju bra ändå och jag är värd att må bra även när jag inte har ett jobb.

Även om du inte har hittat din livspartner så gör det inget...du behöver inte må dåligt för det...

Du har ju dig själv och så småningom finns det någon som inser samma som du själv har insett!

Du är inte 180 lång och har perfekta mått men det gör inget...du har ju dig själv som är så bra...Det finns ingen som är som du....och du är ju sååå himla bra...

Jag kan göra listan JÄTTELÅNG....

Allt börjar med att du lär dig älska dig själv...

Bestäm dig för det...

Säg det till dig själv...

Skriv upp det, berätta det...om och om igen...

Forskarna har kommit på att hjärnan ändrar struktur och form när man lär sig något...

Vi kan ändra på hur vi tänker...

Det krävs övning men det går...

Peace & Love...Love & peace....

Arbetsdeklaration

2009-11-15T05:42:00.000-08:00

När jag var yngre fick jag lära mig att homosexualitet var fel...

Det gjorde mig rädd...

Rädd för det som var annorlunda...

Så i gymnasiet blev en kille kär i mig...

Jag förstod naturligtvis inte det men efter en udda händelse så fick jag trots allt detta förklarat för mig av min mor.

Jag förstod ändå inte...

Jag började på yrkeslinjen och där flyttade jag ihop med en kille som kom ut efter skolan, jag blev mycket god vän med en annan kille som också kom ut efter skolan...

Fick reda på det av en tillfällighet eftersom dom hade berättat för alla att jag inte fick veta...speciellt inte jag, fick veta...

Jag reagerade på deras "utkomst" med stor ilska...

Men också med sorg...varför ville dom inte berätta för mig...

Flera killar föll för mig...fler sa att om jag inte hade varit ihop med min tjej( min nuvarande fru) så hade dom lagt in en stöt...

En koreograf ville dansa med mig...blåögd som jag var sa jag -Visst...och så fick jag veta att han var förälskad i mig...

Alla dessa händelser....alla dessa pojkar...alla dessa män...

Jag är inte särskilt gay...

Men jag tror inte heller att jag är särskilt hetero...

Jag har valt att leva mitt liv med en kvinna som jag älskar mer än livet själv...

Men om jag inte hade gjort det...

Så vet jag inte idag...

Och det gör mig inget...

Skrev i ett tidigare inlägg:

Att älska hela världen känns nästan lite obscent till en början...
När man vant sig blir det ett beroende...

Jag vet att jag vill älska hela världen, tycker det är en bra ambition att ha!

Min syster skrev:

Visa varandra tillgivenhet och broderlig kärlek, överträffa varandra i ömsesidig aktning" Romarbrevet 12:10 (bibeln)

Det är en tävling som jag vill satsa på att vinna..;)

Jag tror vi bedöms utifrån de vi drar till oss,

inte på de vi stöter ifrån oss.

Alla människor är värda kärlek....alla människor är skapade för kärlek....

Brist på kärlek visar sitt fula tryne på en miljon olika sätt i samma stund som jag skriver detta...

Om Gud finns, om det är han som kommer döma oss en dag....skall vi då tillbringa våra dagar med att göra hans jobb och börja döma redan här....

Står det inte att det är GUD som dömer?

Vårt jobb är att visa kärlek!

De kristna säger att det är att visa på Guds kärlek...

Jag säger att det är att visa på kärlek! Gud = Kärlek

INTE att visa på det som inte är kärlek...

Jag tror att det är så enkelt...

Vad som händer sedan vet vi inte...men vi skall inte oroa oss för det heller...

gör dig icke bekymmer för morgondagen...

Hur visar du kärlek?

Visar du på Guds kärlek idag?

Någon sa:

-Se Gud i varje människa du möter så ser du världen med kärlek...

Gud för mig = Kärlek

Så tror du inte, byt GUD mot kärlek...

Detta är dödligt viktigt mina vänner...

Allt börjar med dig själv,

Älskar du dig själv?

Hur man handskas med besvärliga dinosaurier

2009-11-15T05:21:00.000-08:00

Utdrag från sagan som sonen berättade för oss vid frukostbordet:

-Och björnen(han själv i sagan) slängde bort triceratopsen( en dinosaurie) hur lätt som helst.

Sen tog han triceratopsen och knycklade ihop den, blåste upp den som en ballong, smällde ballongen och plattade ihop den med händerna så att det blev en tjuga kvar.

Sen stämplade han den...

Så tvålar man till en dinosaurie.

Tid för liv

2009-11-12T10:56:00.001-08:00

Kära vänner.

Är inte arbetslös längre...

Har visserligen ingen anställning heller men jag startar företag istället och anställer mig själv.

Har fått starta egetbidrag, har fått mitt första långa gig....till 16 Dec som Elvis på Silja, och nu skickar dom min F-skattsedel så jag kan ta betalt.

Livet är om möjligt än mer fantastiskt nu än förr...

Sitter på ett tåg i mörkret och är på väg hem.

Hem till mina änglar.

Lämnar för tillfället båten med många nya vänner.

Har allt, vill ha allt, är så tacksam för allt!!!

En vän sa till mig att jag hade ett hjärta fullt av färg...

Frågade vad hon menade.

-Jo, hålet som finns i mitt hjärta finns inte i ditt...

Ditt mörka,tomma hål är fullt av liv, fullt av färg....du har ju allt man önskar sig i livet.

Tacksam...förstår det inte alltid....men är så tacksam...

Tåget vaggar mig trött...

Får inte somna....måste vända dygnet så jag kan vakna med mina kära imorgon...

Skrev häromdagen,

Liv som skapas önskar inget stort, bara just det enkla att få älskas.

Även om det sägs att det är enkelt är det svårt att se att det är lätt.

Som fågeln som vill fortsätta bada i sitt fågelbad när regnet kommer är den som inte ser hur livet sjuder.

Av kärlek.

Av drömmar om liv, som är kärlek i allt.

Möten som skapar framtiden. Dåtiden finns inte mer.

Du som har levt eller väntat på livet skapa din framtid med kärlek i hjärtat.

Lev nu.

Så lever du nu.

Vänner är den familj man skapar för sig själv.

Första familjen är de vänner man får automatiskt.

Den man skapar sin egen familj med är mer än familj och samtidigt ens bästa vän

Går en utbildning.

"Påverka genom språket"

Lärde mig sist:

Om en människa möter dig på gatan och säger att du är dum i huvudet skakar du

förmodligen på huvudet när han gått förbi och tänker för dig själv, Nä min vän...det är det du som är.

Men om den du älskar säger samma sak....får du ont i magen för att du blir ledsen...

Varför?

Dom säger ju samma sak...

Svaret är ju självklart tänker ni....du vill ju att den du älskar ska älska dig. Du har ju förväntningar på den du älskar att hon/ han skall vara älskvärd mot dig och inte säga sådana saker....

Men tänk nu....DU vill att hon skall älska dig, DU har förväntningar...

Det är du som skapar känslan inombords på dig själv....

Du kan välja att inte bli ledsen...

Det är så lätt...

Men jag sa inte att det var enkelt...men det är så lätt....

Be blessed....

du väljer...

Packmånad

2009-08-10T07:16:00.000-07:00

Sommaren lider mot sitt slut och jag bryter min datortysthet...
En sommar utan internet!
En sommar utan engagemang i cyberrymden...en sommar i riktiga livet.

Vilken sommar det blev.

Köpt hus.
Ett stort fett ett...med stor trädgård.
Gräsklippare, röjsåg och högtryckstvätt....det är mycket man skall lära sig när man köper hus.

Tomaterna växer!

Fiskat på dalälven! Fick massa aborre.. overkligt vackert...
Träffat goa vänner på overkliga platser.

Skall ju köpa trädgård så jag lär mig allt om det nu.
Är inne på min 14bok på tre veckor.

Undrar varför jag blir mest dömd av de "kristna" kristna jag träffar.
Är det inte dom som borde älska mig mest?
Varför vill dom döma bort det som inte är rätt?
Dom som inte är rätt?
Det står i bibeln att det är Gud som skall döma...
Dom kanske ser Gud i sig själva...kanske är bra...
Eller är dom fariséer i ny klädnad?

Vi bedöms inte utifrån de vi stöter ifrån oss utan på de vi drar till oss...

Frid, bröder och systrar

Relationer

2009-05-20T14:52:00.000-07:00

Kolsvart.

Spöregn.

Trodde sommaren var kommen med soliga dagar.
Misstänker att det dröjer lite till.

Resten av världen tar ledig helg.

Jag tar kväll.

Funderar återigen över livet.
Över relationer.
Varför fungerar inte relationer.
Varför vill man inte lösa relationer.
Varför kan man inte lösa relationer.

Kan inte tro att det finns genuint elaka människor...
Vad kommer då ondskan ifrån?
Missförstånd?
Obetänksamhet?
Fördomar?
Brist på kärlek eller kärlek till....vad?
Tröttnar man på att vara trevlig eller är man rädd för att förlora något...
Varför dömer man...
Varför stänger man ute...

???

Släppa taget, förlåta...glömma...
Älska utan förbehåll...

Jag vill, jag kan, jag skall....

---

Skall vara kanin på Söndag...
Min son fick inte säga något...
Så det första han berättade på dagis var:
-Fröken, vet du vad, Pappa skall vara VÄRLDENS STÖRSTA KANIN på Söndag!!!
Han viskade i alla fall...jättehögt...

Nu behöver jag snart något att göra...
Kan inte gå utan jobb hela tiden...
Man blir ju knäpp...
Fast man är lycklig...

Tickande klockor

2009-05-16T13:07:00.001-07:00

Jag läser det jag skrev igår...

Konstigt hur dåtid kan kännas så verkligt...
Känner inte alls så nu...men kan framkalla känslorna i minnet på ett ögonblick...
Det var så nyss...mindre än ett år sedan...
Kan livet vända på så kort tid...
Ja...

Någon sa att dåtid, nutid och framtid existerar nu...alltid...
Har aldrig förstått det innan...
Men så sa någon att tiden utanför vår jord, där där satelliterna som har hand om GPS systemet snurrar, går fortare än här på jorden...
Dom vet det för att dom alltid måste justera klockorna på satelliterna i bana för hand...för att dom skall stämma med våra klockor...
Ok man får ont i huvudet...
På samma sätt som när man försöker förstå sig på vad som finns utanför universum och vad för evigt betyder...

Tid är inte en konstant...
Det enda som är....är Gud...
Eller det som andra vill kalla alltings helighet eller det som håller ihop universum...

Tydligt för mig är att man inte behöver förstå...
Varför skall man försöka?
Om Gud finns så behöver man ju inte oroa sig...
Det är bara att lyssna...
Det som hjärtat längtar efter...det man innerst inne vill...i kärlek....där hittar man honom, henne, det...

---

Var på dop idag, åt godis, mcdonalds, busade med mina barn....sjöng...
Lycklig...
Till freds...
Glad...

Huvudvärk

2009-05-15T12:00:00.000-07:00

Dimmade lyktor...
Blöta vägar...
På väg någonstans...minns inte var...
En ensam bil möter mig, glömmer blända av...

Radion skvalar...

Bredvid mig uppenbarar sig en nattlig sjö...
Älvslöjor dansar...
Månen visar sig bakom bortflyende regnskyar...

Minnen...flödar...
Känslorna har carneval...

Bor i en främlings kropp...
Känner inte mitt ansikte i spegeln...
Kantrar och faller i ångestens mörka brunn...
Kommer aldrig komma upp igen...

Jag skulle ju vara ett ljus...
Ur mitt hjärta skulle det lysa...
Jag skulle vara den som visade vägen...

Vem blåste ut min låga...när gick jag vilse..

Vrålar från mitt själs bottenlösa hav...
Från de djupaste gravarna i oceanen av liv...

Ljus...visa dig...eller bränn mig för alltid...

---

Sommarkväll...
Minnen gör ont...
Jag ser livet igen...
Ser häftklamrarna som aldrig satt där som skulle...
Ser bitarna som saknades, ser livet som glömde att leva...

Tacksam...

Mörkrädd

2009-05-14T14:07:00.000-07:00

På promenad...
Kommer tankar...

När jag var femton var jag rädd för att pappa och mamma skulle skilja sig...
Jag var rädd för att någon skulle se att jag inte hade haft någon "riktig" tjej...
Jag var rädd för att folk skulle tycka att jag var oerhört tråkig för att jag inte hade varit utomlands...så mycket...

När jag var tjugo oroade jag mig för vad folk tänkte...
Att Mamma eller Pappa skulle dö...
Jag var dödligt rädd för att jag gjorde fel varje dag för att jag tittade på ett par bröst...
Jag var rädd för helvetet...

När jag var tjugofem var jag rädd för att Gud inte skulle finnas...
Jag var rädd för att jag skulle vara fet hela mitt liv...
Jag var rädd för att jag aldrig skulle lyckas i artistbranschen...att folk skulle skratta åt mig...
Att jag alltid skulle leva med hat i mitt hjärta...med sorg i min själ..

När jag var trettio var jag rädd för att min fru skulle överge mig...
Jag var rädd för att leva mitt liv...
Jag var rädd för att mina barn skulle växa upp och inte känna mig,
att någon skulle få reda på vilket misslyckande jag var...

Min pappa dog...och hur rädd jag än hade varit hade jag inte hindrat honom från det...

Jag är inte gammal...
Men jag har lärt mig nåt...
Jag kan inte gå omkring och vara rädd...
Jag har ett val...

Tankar e som svett...
Rör man sig svettas man...

Guitar hero

2009-05-12T11:53:00.000-07:00

Tveksamt om jag någonsin kommer bli en ny Hendrix...
Lite för vit, lite för nykter och en aning sämre på gitarr...

Prästen C kom förbi och åt lite pannkakor när dagen led mot sitt slut.
Samtalade mycket, han, min fru och jag...
Åkte till kyrkan för att jamma lite.

Fick ännu mer tomater!!! och en fantastisk avocadoplanta!
Planterade dessutom en ek idag...dom blir flera hundra år gamla...

Vad lämnar man när man dör!
Sms och mail?
En ek man planterat åt sin dotter?
Allt kött är hö, och blomstren dö...
Minnen...barn...
Åverkan på livet...

Tveksamt om det är schlagerframträdanden...

Rumpan bar

2009-05-11T11:48:00.001-07:00

Nyföretagare?

Var på en infoträff idag om hur man startar företag.
Det skall ju bli ett sådant någon gång...
Mycket info i den arbetslösa hjärnan...mycket kaffe...och lite sömn...min
älskade fru kom hem igår...

Fick en ny skiva, av en partypoet...eller kanske snarare en f.d...Väldigt vacker och lite sorglig...
Oskriven musik spelar...

Gjorde färdigt rabatten igår, och planterade om tomaterna i de jättekrukor som skall
bli deras slutdestination innan skördefesten...
Svärmor skickade med diverse växter som jag nu försökt plantera i rabatten...
Ser mest ut som en utslängd hög med morotsblast...

Det känns djupt mänskligt och ursprungligt att gräva i jorden med sina bara händer...
Man känner sig som en naken grottman som just lärt sig käka rötter och försöker fatta hur man kan få tag på fler utan att rumpan blir lerig...Det är bara så rätt men hur skall det gå ihop med att vara svensson i finstugan...
Läste att många män går igenom den här "krisen"( med att gräva ner saker i jorden och sedan titta på när dom växer) någonstans runt 35...

Prästen hade fått en hälsning till mig från högre ort.
Ibland förstår jag inte varför han(Gud) inte kan säga saker och ting direkt istället.
Det är ett himla sökande innan man kommer på vad han vill och så skall han dessutom ta vägen via ombud...
Ja, jag vet...det är någon tanke med det också...men man blir ju sååå trött ibland...
Tur att han e ok i övrigt annars hade jag blivit förbannad...

Att älska hela världen känns nästan lite obscent till en början...
När man vant sig blir det ett beroende...

Kärlek a

Gräs

2009-05-09T11:06:00.000-07:00

Honestly...

En gräsmatta är väl ingen gräsmatta om det inte finns något gräs på?

Idag har jag försökt råda bot på bristen av ovannämnda på jordplätten utanför vårt hem som
visserligen gör anspråk på att vara en gräsmatta men tyvärr inte lyckas alls med det.
Ahh...ljuvliga träningsvärk...
Ok, jag vet...lite löjligt att ha träningsvärk när man bara krattat lite grann.
Träna...kanske...

Gräsänkling är man ju också?
Och det beror inte på mina gröna fingrar...eller knän...
Lustigt uttryck..

Lördag kväll och livet lugnar ner sig...
Grillarna kommer fram..."svenssonheaven" gömmer sina lik under de spirande gräsfröna, tar fram ölen och njuter av den sköna våren...
Livet är bra.
Lungt.
Gott.

Min fru kommer hem imorgon...
Längtar...

Fredagskaffe

2009-05-08T02:58:00.000-07:00

Kaffet bränner mot tungan...
Barnen sjunger...

Regnet gör ihärdiga försök att tvätta bort färgen från huset vi bor i.

Ny dag, fredag, helgdag, barndag...

Tänkte handla sedan...behöver lite mjölk och så kanske några öl...idel dricka men kanske också lite pålägg...behöver ju vara lite försiktig med pengarna...men själen skall ju ha sitt...och knoddarna...

Har någon prövat dom nya bantningspillrena på Apoteket?
Inte för att ni behöver dom men man är ju nyfiken på om det verkligen fungerar.

Sommaren stundar.
Den kryper liksom långsamt in i porerna.
Sliter poesi och romantik ur varenda litet jantehjärta...
Åh svenska sommar...jordgubbar och hembränt...hippieromantik och industrisemester...
Love is in the air!
Läste att flest barn föds i Mars och April månad, i Sverige.
Undrar om det är för att vi får tid för varandra eller om den svenska sommaren har ett finger med i spelet...jag menar, när det regnar måste man ju hitta på någonting!!!

Men frugan är ju borta så jag får nog komma på något annat att göra...

Babes, lev som ni lär...

a

I ösregn.

2009-05-07T00:11:00.000-07:00

Änglarna gråter.
Regnet spolar sinnet rent från överflödiga tankar.

Jag är...

En vän sa:
-Varje dag väljer du att möta världen med antingen kärlek eller rädsla.

Väljer kärlek tror jag...

Om man ställer en önskan till Gud, förutsatt att man vet vad hjärtat verkligen vill
sägs det att man skall få det man önskar sig.
Men kanske inte just på det sättet man tänkt sig...

Om man inte vet vad man önskar då?
Lyssnar man för dåligt eller är man bara nöjd?

Min dotter sa till mig vid matbordet häromdagen:

-Vet du pappa!
-Nä?
-Jag tycker det är så häftigt att jag är en människa som kan se och prata.
Och att jag skall få leva ett helt långt liv.
Tänk att jag är jag...så bra som jag är...

...

Ge mig en dag fylld av liv.
Ett liv fyllt av mening.
Låt mig göra det som du vill Gud.
Det som jag är tänkt att göra.
Gör mig fri så att jag den dagen då
jag inte vaknar mer inte bara existerat
utan LEVT mitt liv.

Regnet tar i.
Nu har vi snart ingen gräsmatta kvar, bara en swimmingpool med lera och gräs.
Ja, ja...men vi behöver ju verkligen regnet...som en Gubbe som var 285 år hade sagt...

Skulle vilja slänga av mig alla kläder och bada naken i regnet..
Men jag skall spara grannarna den fröjden...den här gången...

Peace & Love, babes

Att leva!

2009-05-06T01:52:00.001-07:00

För att komma dit jag har kommit idag så har jag:

Fötts.
Flyttat, 19 gånger.
Badat naken, bland folk och i hemlighet.
Haft förhållanden med några flickor, ingen pojk.

Hankat mig genom gymnasiet, deprimerad och skoltrött, naturvetenskaplig linje.
Gått balettakademiens musikallinje och förberedande folkhögskola.
Jag har gjort "lumpen"(vapenfri) som ambulansförare.

Sagt upp min bekantskap med Gud, lärt känna honom igen osv.

Sagt hejdå vid min pappas grav...
Vid min mormors, morfars, farmors, kusins m.fl.

Jag har gift mig, hon är mitt liv...

Avlat två barn
Så småningom lärt mig vad riktigt sex är.
Undrat om jag är gay.

Jobbat och bott utomlands.
Varit riktigt brun.

Varit så arg på livet, trött på livet, glad över livet...fundersam över livet.
Försökt....

Har sjungit för mitt levebröd, parkerat bilar, varit telefonförsäljare, sålt mat, mig själv , torkat gammelmanskiss, handlat pelargoner, dansat, steppat, provocerat bönder, lagat mat, diskat grötkastruller, skådespelat, sopat utedass, bokat flyg, bäddat sängar, byggt höloft, mjölkat getter, varit mannekäng, modell, maskot.

Jag målar, skriver, spelar, sjunger, skapar...
Har lärt mig dricka sprit, vin och kaffe. Lärt mig röka... och svära.

Dagdrömt en herrans massa timmar...

Ägt fyra bilar än så länge.
Varit totalt pank, fått hjälp av socialen, haft massa pengar, tagit lån.
Fått jobb, sökt jobb, fått sparken.

Använt kreditkort, sparat pengar.

Har skällt ut folk, blivit sviken.
Blivit kär och förälskad.
Har älskat och hatat.

Allt det och massa mer...
Och ändå lär man sig nytt varje dag...

Min rubrik kommer från en sång:
Seasons of love.

How do you measure a year in a life? In cups of coffé?
How about love?

Jag tänker älska, för det är viktigast av allt,
Älska och leva, älska att leva, leva för att älska...älska....

kärlek, a

ny!

2009-05-04T04:15:00.000-07:00

Ja.
Jag tror att jag skall göra det här.

Det känns lite galet, hur många miljoner är vi inte.
Men det spelar kanske ingen roll.

Det är inte viktigt...
Huvudsaken är att man går på vägen...
Att man gör det som ens hjärta säger.
Följ hjärtat, välj kärlek...

Glädje, sanning=kärlek

Jag, del 1:
Arbetslös, nästan pank...33 år, tvåbarnsfar.
Fru och bostadsrätt.

Status: lycklig

Bor där dit hjärtat lett mig.

Letar jobb...eller snarare mening...
Letar efter vad jag skall göra när jag blir stor eller kanske mer vad Gud har tänkt att jag skall göra...

Odlar tomater...förutsatt att det blir några...
Gräver rabatt och planerar altan.

Mitt i livet...det är då man börjar lära sig.