När jag var yngre fick jag lära mig att homosexualitet var fel...
Det gjorde mig rädd...
Rädd för det som var annorlunda...
Så i gymnasiet blev en kille kär i mig...
Jag förstod naturligtvis inte det men efter en udda händelse så fick jag trots allt detta förklarat för mig av min mor.
Jag förstod ändå inte...
Jag började på yrkeslinjen och där flyttade jag ihop med en kille som kom ut efter skolan, jag blev mycket god vän med en annan kille som också kom ut efter skolan...
Fick reda på det av en tillfällighet eftersom dom hade berättat för alla att jag inte fick veta...speciellt inte jag, fick veta...
Jag reagerade på deras "utkomst" med stor ilska...
Men också med sorg...varför ville dom inte berätta för mig...
Flera killar föll för mig...fler sa att om jag inte hade varit ihop med min tjej( min nuvarande fru) så hade dom lagt in en stöt...
En koreograf ville dansa med mig...blåögd som jag var sa jag -Visst...och så fick jag veta att han var förälskad i mig...
Alla dessa händelser....alla dessa pojkar...alla dessa män...
Jag är inte särskilt gay...
Men jag tror inte heller att jag är särskilt hetero...
Jag har valt att leva mitt liv med en kvinna som jag älskar mer än livet själv...
Men om jag inte hade gjort det...
Så vet jag inte idag...
Och det gör mig inget...
Skrev i ett tidigare inlägg:
Att älska hela världen känns nästan lite obscent till en början...
När man vant sig blir det ett beroende...
När man vant sig blir det ett beroende...
Jag vet att jag vill älska hela världen, tycker det är en bra ambition att ha!
Min syster skrev:
Visa varandra tillgivenhet och broderlig kärlek, överträffa varandra i ömsesidig aktning" Romarbrevet 12:10 (bibeln)
Det är en tävling som jag vill satsa på att vinna..;)
Jag tror vi bedöms utifrån de vi drar till oss,
inte på de vi stöter ifrån oss.
Alla människor är värda kärlek....alla människor är skapade för kärlek....
Brist på kärlek visar sitt fula tryne på en miljon olika sätt i samma stund som jag skriver detta...
Om Gud finns, om det är han som kommer döma oss en dag....skall vi då tillbringa våra dagar med att göra hans jobb och börja döma redan här....
Står det inte att det är GUD som dömer?
Vårt jobb är att visa kärlek!
De kristna säger att det är att visa på Guds kärlek...
Jag säger att det är att visa på kärlek! Gud = Kärlek
INTE att visa på det som inte är kärlek...
Jag tror att det är så enkelt...
Vad som händer sedan vet vi inte...men vi skall inte oroa oss för det heller...
gör dig icke bekymmer för morgondagen...
Hur visar du kärlek?
Visar du på Guds kärlek idag?
Någon sa:
-Se Gud i varje människa du möter så ser du världen med kärlek...
Gud för mig = Kärlek
Så tror du inte, byt GUD mot kärlek...
Detta är dödligt viktigt mina vänner...
Allt börjar med dig själv,
Älskar du dig själv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar